Tidigare skulle svaret på rubrikens fråga varit generellt sätt “Ja”, eftersom läsning av skönlitterära verk förr i tiden var en självklar social norm. Men så är inte fallet längre. Idag, då de elektroniska apparaterna, deras applikationer samt filmer och tv-serier tagit över känns det som om många använder ursäkten “Men jag har ju ingen tid att läsa!” som en orsak för att de inte bara orkar öppna en bok och börja läsa på första sidan. De saker som kanske tagit mest kol på läsningen är de allt kortare och intensivare videorna som delas på Instagram Reels och Tiktok och som verkar leda till ett nära på beroende av vågar av dopamin hos de dagliga konsumenterna och som så gott som dödar ungdomarnas koncentrationsförmåga för längre etapper.

Så, vad skall vi göra åt saken? Hur kan vi lösa den allt värre läskrisen, som tar kol på såväl allmänbildningen och fantasin som ordförrådet hos dagens och framtidens unga? Läsveckor och andra gemensamma aktiviteter som grundskolor och gymnasier arrangerar för att få ungdomarna att åtminstone läsa skönlitterära verk då och då är delvis en lösning på frågan, men några andra åtgärder måste också hittas för att få slut på det växande problemet, som i värsta fall kommer att ärvas till framtidens generationer av oss, dagens unga, som är ovilliga att läsa. Detta problem kan också synas i framtidens och redan dagens arbetsliv. När en person blir myndig, eller fyller 18 år i Finland, borde personen enligt forskning behärska kring 50 000 ord, för att kunna hantera till exempel alla de instruktioner och anvisningar som tilldelas en i samband med vuxenlivet. Ifall en person inte läst regelbundet och mångsidigt under sin barn- och ungdom kan personen behärska så lite som 15 000-17 000 ord när hen har 17 år bakom sig.

Genom att nu citera Flingans chefredaktörs, Hampus Koskelos, artikel, som handlade om ansvar och som han skrev till vårutgåvan år 2025, kan jag presentera en lösning som hoppeligen kommer att verka åtminstone lite grann på er. “Med frihet kommer ansvar, det har drillats in i oss sedan vi första gången fick gå ut och leka på gården utan en förälders bevakande blick. Men vad betyder det egentligen? Ansvar betyder att man ser till att göra rätt, att inte utsätta sig själv för fara, att tänka efter. På gården handlar det om att inte klättra för högt i trädet, eller springa ut på bilvägen. I skolan handlar det om att sköta om sina studier, utan att läraren konstant behöver kolla efter att man sköter allt.” Och här, mina kära läsare, kommer vi in på läsningen.

Precis som näst intill allting i vår vardag blir läsningen av skönlitterära texter mer på vårt eget ansvar desto äldre vi blir, precis som det där med studierna, som Koskelo skrev om i sin artikel. Därför hänvisar jag nu till studerandenas eget ansvar för sin inlärning och allmänbildning.

Det är alldeles naturligt att vi får mera friheter när vi blir äldre, alltså att vi får diktera hur vi gör saker och ting själva. Men eftersom vi har alltmer friheter, ökar också vårt ansvar för oss själva. Att vi inte måste läsa på fritiden, förutom i samband med vissa skolarbeten som är kopplade till att läsa böcker, innebär att det inte längre ligger något som helst ansvar hos någon annan att se till att vi gör det.

Och fast det skulle vara så, skulle inte ungas läsvanor troligtvis förbättras markant, eftersom vi skulle associera läsning med något negativt, eftersom vi skulle kunna känna oss påtvingade i sammanhang av denna typ. Ungdomarna i vår ålder måste alltså förstå själva hur viktig läsningen är för att få dem att börja läsa mer aktivt.

Dessutom måste jag belysa hur underhållande läsning kan vara. Att hela “vågen av dopamin” som kommer med läsning inte dukas på bordet framför en genast innebär inte att läsning skulle vara långtråkigt. De första 30-50 sidorna i en bok kan vara trögare att komma igenom, men igenom boken utvecklas berättelserna i allmänheten mot ett allt intressantare håll, desto längre på sidorna läsaren kommer. Dessutom är berättelserna i böckerna ofta betydligt mer varierade, mer beskrivande och dessutom mer rika och vackra till sitt språk än när de presenteras i film. Det finns mer uttrymme för karaktärernas inre tankar och känslor och poesi, aforismer och levnadsvisdomar i böcker än i filmer, för att inte tala om magi, andra världar och underverk, eftersom filmer begränsas av den här verklighetens djupt stakade linjer, som tid, rum, kapital och dagens tekniska kunskaper.

Med andra ord “ryms” det så mycket mer på 100 sidor text i en bok än på en timme film.

Därför kan man jämföra böckerna med Platons idévärld som enligt filosofen själv var full med “idéer” som skulle vara grunden för allting vi ser i denna värld. Nu ger böckerna givetvis inte en fullständig återspegling av verkligheten vi lever i, till skillnad från de fullkomliga “idéerna”, som var grunden för Platons idélära. De kan därför snarare tänkas som “idéer” av sina egna världar. I det här fallet innebär detta att böckerna är som idéerna i idévärlden, som bygger upp allting i vårt världsallt, men bara att de inte bygger upp världen vi lever i, utan är de mest fullkomliga och sköna beskrivningarna av de fiktiva världar författarna har skapat under historiens gång. När en person skrivit en bok är boken den mest fullkomliga “idén” av verkligheten den skildrar, och därför är alla filmer, tv-serier och annan typ av digital underhållning som gjorts baserat på den som ofullkomliga“skuggor” som endast återspeglar dess fina natur i en ofullkomlig form. Denna tanke kan verka förbryllande för många av dagens unga i vår ålder som, precis som männen i Platons grotta, inte varit i kontakt med dessa “perfekta” beskrivningar. Det enda sättet att undersöka deras skönhet är att begrunda dem själva. För en av männen i Platons grotta var lösningen att gå och se på tingen som kastat skuggorna dit, och för dagens unga är lösningen att läsa böcker.

Därför rekommenderar jag varmt åt alla att frivilligt öppna en bok när man har ens lite tid mellan händelserna i den ofta så hektiska vardagen. Man behöver inte heller läsa enormt mycket varje dag, utan redan små mängder läsning kan göra stor skillnad. Att börja med små steg är ofta lättare än att börja med stora, inte hoppade man heller direkt från stenåldern till den industriella revolutionen.